Jag har haft ont överallt.
När någon ringer mig en måndagsmorgon och vill boka tid och säger med plågad stämma ”jag har så fruktansvärt ont" så vet jag hur det känns. Jag tror jag har haft ont i varenda muskel och kroppsdel. Redan när jag var sex år fastnade jag för redskapsgymnastik och blev så passionerat biten av sporten. Som tonåring övergick jag till Rytmisk Gymnastik och i tio år levde jag med rep, tunnband, bollar, käglor och band. Och det gick så bra att jag hamnade i landslaget och lyckades vinna många fina titlar. Under 20 år var gymnastiken mitt liv och jag har mycket att tacka dom åren för. Dom formade mig på ett mycket positivt sätt men gav mig även en hel del tuffa erfarenheter.
När man ser Rytmisk Gymnastik på TV ser det rätt enkelt ut (och det är meningen;) Men jag kan lova dig att det är det inte. Du tränar fruktansvärt mycket och hårt, varenda liten rörelse ska sitta perfekt och kontrolleras exakt likadant gång på gång. Det är kroppskontroll på högsta nivå och jag har alltid älskat sporten med all teknik och krav på detaljer. Ska man lyckas i den här sporten krävs oerhört mycket träning. Tyvärr med skador och smärta som följd. Då kämpade jag med mina skador. Idag är jag på nåt sätt tacksam över dem. Det var nämligen dessa som ledde mig in i yrket jag bara älskar.
För mitt under en behandling i min hemstad Sundsvall bestämde jag mig. Jag skulle också bli naprapat. Sedan dess har det aldrig varit någon tvekan om vad jag ska göra i livet. År 2000 blev jag färdig med min examen och har sedan dess ca 60000 behandlingar bakom mig. Jag älskar det jag gör. Varje dag fascineras jag över hur fantastiskt det är att få hjälpa människor att må bra. Tränar gör jag fortfarande. Korta pass gärna varje dag, det passar min kropp.
